Psalm 73
1En psalm av Asaf.
Ja, Gud är god mot den rättrådige,
mot den vars hjärta är rent.
2Ändå var jag nära att snava,
jag höll på att tappa fotfästet.
3Jag fylldes av avund mot de högmodiga,
jag såg att det gick de gudlösa väl.
4De vet inte av några hinder,
deras hull är fett och frodigt.
5De råkar inte i nöd som andra,
de lider inte som människor gör.
6Därför är högfärden deras halskedja
och våldet den dräkt de bär.
7Deras ögon tittar fram ur fetman,
deras inbilskhet är utan gräns.
8De hånar och talar ondsint,
överlägset och hotfullt.
9De öppnar sitt gap mot himlen,
deras tunga far fram över jorden.
10Därför kommer folket till dem
och suger i sig deras ord.
11De säger: Gud, vad vet han?
Inte vet den Högste vad vi gör!
12Sådana är de gudlösa,
i lugn och ro ökar de sin rikedom.
13Förgäves höll jag mitt hjärta rent
och sköljde i oskuld mina händer.
14Jag fick lida dagen i ända,
var morgon blev jag tuktad på nytt.
15Hade jag sagt: Jag vill tala som de,
då hade jag svikit dina trogna.
16Jag grubblade och sökte förstå,
men det blev mig för svårt.
17Men så kom jag till Guds helgedom
och insåg hur det går med dem.
18Du för dem ut på hala vägar,
du störtar dem i fördärvet.
19Plötsligt blir de till intet,
de går under och förgås i skräck,
20liksom drömmen är borta när man vaknar,
en bild som är glömd då man stiger upp.
21När mitt sinne var bittert
och det sved i mitt hjärta,
22då var jag utan förstånd,
som ett oskäligt djur inför dig.
23Men nu är jag alltid hos dig,
du håller mig vid handen.
24Du leder mig efter din vilja,
du för mig på härlighetens väg.
25Äger jag dig i himlen
önskar jag ingenting på jorden.
26Min kropp och mitt mod må svika,
men jag har Gud, han är min klippa för evigt.
27De som är fjärran från dig går under,
du förintar alla som är otrogna mot dig.
28Men jag har min lycka i att nalkas Gud,
jag tar min tillflykt till Herren, min Gud,
och skall vittna om allt du har gjort.