Psalm 7
1 En klagosång av David, som han sjöng till Herren med anledning av benjaminiten Kush.
2 Herre, min Gud, jag flyr till dig,
rädda mig från förföljarna, befria mig,
3 så att ingen river min strupe som ett lejon
och släpar bort mig utan räddning.
4 Herre, min Gud, om jag handlat fel,
om orätt fläckat mina händer,
5 om jag lönat min vän med ont
och plundrat min ovän på allt,
6 må då fienden hinna upp mig,
trampa mig till marken
och lägga min ära i mullen!
7 Res dig, Herre, i din vrede,
kväs mina ovänners raseri!
Vakna upp, min Gud,
du som har kallat till dom.
8 Låt folken samlas omkring dig!
Trona i höjden över dem!
9 Det är Herren som dömer folken.
Fäll domen över mig, Herre!
Jag är rättfärdig, utan skuld.
10 Gör slut på de ondas anslag,
låt den som har rätt stå fast!
Ty han som prövar hjärtan och njurar,
han är en rättfärdig Gud.
11 Gud håller min sköld,
de redbara räddar han.
12 Gud är en rättvis domare,
en Gud som alltid kan vredgas.
13 Om någon inte ger vika,
då slipar han sitt svärd,
spänner sin båge och siktar,
14 håller dödens vapen redo
och gör sina pilar brinnande.
15 Den mannen är dräktig med ondska,
han går havande med ofärd,
och han föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup
men faller i egen fälla.
17 Ofärden drabbar honom själv,
våldet kommer över hans eget huvud.
18 Jag vill tacka Herren för hans rättvisa dom
och lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.